Dagens ovissa livsvillkor medför inte sällan en allt mer dystopisk framtidsbild som skapar en längtan efter övertygande och enkla lösningar. Kortlivade domedagssekter som Korpelarörelsen är inget unikt men fortsätter att förundra. I Tornedalen och Malmfälten var Korpelarörelsen under 1930-talet en lockelse, inte minst utifrån rykten om vad som pågick bakom stängda dörrar. Långt efter rörelsens aktiva period låg dessa ofta till grund för missvisande historieskrivningar och en stor skamfylld tystnad. Kvar fanns även efterdyningar av de övergrepp som begåtts under sektens verksamma år.
Att konstnärlig utforska ett historiskt skeende utifrån rådande normer och värdegrunder erbjuder sätt att närma sig skakande händelser och ett ännu känsligt ämne för många i Norrbotten. Korpela Land är ett konstnärligt koncept som närmar sig en väckelserörelse som genom generationer av förtegenhet fortsatt att intressera. Arkivmaterial om rörelsen från Norrbottniska arkiv och privatpersoners sparade material och berättelser tolkas genom olika samtidskonstnärliga uttryck. Besökare erbjuds utifrån Korpela Land och en samtida konstkontext att ta del av hur bilden av övertygelse, tro och fanatism skildrat Korpelarörelsen och påverkat människor och samhällen i Norrbotten.
Korpela Land är ett samverkansprojekt som presenteras av Konstfrämjandet Norrbotten och Institutet i Vitsaniemi. Projektet består av samtidskonstutställningen Det är hemskt nära nu, det allomfattande performanceverket Väckelsen och black metal-bandet Korpelarörelsen.
Korpela Land tar huvudsakligen plats i Kiruna, intill Luossajärvisjön som var central inom Korpelarörelsen och idag är delvis tömd med anledning av den statliga gruvverksamheten. Projektets alla delar kommer vara möjliga att ta del av på plats i Kiruna. Bandet Korpelarörelsen kommer även att spela i Vitsaniemi.
Medverkande konstnärer
Andreas R. Andersson, Karin Drake, Hanna Kanto, Linn Hilda Lamberg, Pontus Lindvall, Tilda Lovell, Oskar Nilsson, Roland Persson, Benjamin Quigley, Anna Karin Rasmusson, Lena Ylipää.
_
Foto: Alan Pedder
Om utställningen Det är hemskt nära nu
För den som spenderat tid i glesbygdens mindre samhällen där anonymitet sällan blir mer än en teoretisk konstruktion, är viskningarna över kaffet ett återkommande inslag. Från de sänkta rösterna som tillsammans med ljudet av klirrande porslin sipprat in i barndomens lek under köksbordet till nyfikna frågor om de hemvändandes släktträd i kön till kassan på den lokala närbutiken. En konformism där sociala konstruktioner slagits fast generationer bakåt i tiden. Här finns både en trygghet och omsorg i att vara en del av ett sammanhang och en ofrånkomlighet i hur vassa tungors formuleringar kan bli en del av kollektivt vedertagna sanningar, svåra att undkomma. Att oavkortat tillskrivas ansvar för händelser som börjat i en annan tid och att aldrig helt ges frihet att forma sin egen berättelse utan att inbjuda till elakt skvaller blir grogrund för en allmänmänsklig drivkraft och längtan efter någonting annat. En katalysator för att omformulera tillvaron och förändra landskapet den inryms i.
Alla platser har sina egna historier med delar som gärna återberättas och delar som faller i glömska. Sedan finns det berättelser som de om Korpelarörelsen. Sådana som oftare återgetts av andra än dem skildringarna handlat om. Som en självbevarelsedrift för att uthärda de egna och omgivningens åsikter uppstod en tystnad kring Korpelarörelsen. En tystnad som också blev en lockelse och ett tomrum möjligt att i stor utsträckning fylla med oemotsagda sanningar för den som önskade det.
Det finns en avvägning mellan respekten att lämna saker orörda, att med tiden låta dem mattas av till vaga minnesbilder hos ett ständigt minskande antal människor, och behovet av att skapa förståelse för händelser som påverkat individer och samhällen under flera generationer. Det är inte alltid självklart när nog med tid passerat för att kunna närma sig ett ämne och problematisera det utifrån samtida perspektiv. Att konstnärligt utforska ett historiskt skeende utifrån rådande normer och värdegrunder erbjuder sätt att ta sig an ett ännu känsligt ämne för många i Norrbotten.
Kortlivade domedagssekter är inget unikt fenomen varken historiskt eller i nutid. Sett i ett längre perspektiv ligger den stora skillnaden i hur budskap sprids och kommuniceras. Ordval och avsändare har alltid värderats med olika tyngd beroende på hur de relaterar till varandra och sin samtids sociala konstruktioner och värdegrunder. Hängivna anhängare och aktiva motståndare kan på kort tid nå stor spridning för att förmedla tankar och känslor oavsett om de är förankrade i fakta eller inte. Oavhängigt om traditionen är muntlig eller digital och kravet ökat på att källkritiskt kunna granska information som sprids finns det en återkommande dragningskraft till det förbjudna, det som förfasar och upprör. I Tornedalen och Malmfälten var Korpelarörelsen under 1930-talet en lockelse, inte minst utifrån rykten om vad som pågick bakom stängda dörrar. Långt efter rörelsens aktiva period låg dessa ofta till grund för missvisande historieskrivningar och en stor skamfylld tystnad.
Som betraktare kan det ligga nära till hands att på betryggande avstånd döma och avfärda. Skildringar av händelser som kan känns svårförståeliga, snarast tramsiga och stundvis helt oförlåtliga hålls vid liv då de för en stund erbjuder en respit och ett alternativ till vardagens rutiner. Med ett empatiskt förhållningssätt blir detta utforskande mer än ett nyfiket voyeuristiskt kliv in i någon annans levda historia. Konsten har en förmåga att skapa en realitet som istället för att vika undan från verkligheten skildrar den utan att lämna entydiga svar. Genom att låta skapandet växa fritt utifrån varierande uttryck och material ges det oväntade utrymme i nyproducerade verk som förvaltar historiska, medmänskliga och personliga ingångar till väckelserörelsen. Med ett omsorgsfullt tillvägagångssätt söker konstnärerna och konsten i Det är hemskt nära nu efter olika sätt att förstå och skapa insikt. Utan att förringa, provocera eller skildra en samlad historisk återblick återges och problematiseras skeenden ur flera olika perspektiv som bjuder in till eftertanke och reflektion. Ett sensationslystet tolkningsföreträde får stå tillbaka för en önskan att lära känna sin samtid genom att betrakta sin historia.
Genom olika konstnärliga utblickar på livet och den egna tillvaron gestaltas maktstrukturer, gruppdynamik och religiös övertygelse genom frigörelse och ofrånkomligt utebliven frälsning. Utifrån samtida kontexter berör konsten i utställningen hur de till synes mest avlägsna värderingar, både i tid och uttryck inte alltid ligger så långt bort. Korpelarörelsen är ingenting unikt men fortsätter att förundra och locka utifrån ovissa livsvillkor som inte sällan medför en allt mer dystopisk framtidsbild och en längtan efter övertygande och enkla lösningar.
Curator Maria Ragnestam
Titeln på utställningen är ett citat från en av Korpelarörelsens låttexter av David Väyrynen
Bildarkiv
Andreas R. Andersson, När jordens rening uteblev, 2020-21. Platsspecifik skulptur. Övergivna skogs- och jordbruksmaskinersom förstörts av skogsbränder, översvämningar och köld. Salt, kedjor, sprayfärg och gruvdamm. Foto: LKP
Karin Drake, Manifesting Abundance Feedback Loop, 2021. Installation och video. Datorskärm, skrivbord, stol, högtalare, kamera. Foto: LKP
Hanna Kanto, Perkeleen portot helvettiin!, 2021. Olja, tusch och akryl på duk. Foto: LKP
Pontus Lindvall, Shop & Café Korpela Land, 2021. Installation. Hörnskåp, skänk, bord, bänkar, keramik, skumgummi, trä, lysrör, knäckebröd. Foto: LKP
Tilda Lovell, Myren, 2021. Skulptur med videoprojektion. Bord, naturmaterial, små objekt i blandteknik, animation. Foto: LKP
Oskar Nilsson, Altartavla med ljus, 2021. Triptyk. Olja på duk. Foto: LKP
Roland Persson, Det långa nuet, 2001-2021. Installation. Silikonavgjutningar, trä, bladsilver. Foto: LKP
Anna-Karin Rasmusson, Det rena barnet, 2021. Videoinstallation. Video, madrass. Foto: LKP
Lena Ylipää, Arkivet – långsamhetens läsning, 2021. Installation. Arkivskåp, teckningar, arkivmaterial. Foto: LKP